Det här skrev jag en gång för länge sen och det visar vilken otäck martyr jag var som ung och hur jag genom våld och otäcksheter blev något av den bestämande kraften bland jämnåriga... Jag var ju egentligen bara snäll och ville att "min" klass skulle få det bästa och det snacket... Nu har jag inget bättre att lägga upp så mycké nöje...

"Men vad i helvete" sa jag till mina kompisar från Berga när jag såg dom andra blivande sjuorna från Fagerhult och likn ställen samla sig utanför den mycket överskattade matsalen vid Fröviskolan.

Ja, ni skulle ha sett hur det såg ut... Det var en liten försynt pojk som såg helt menlös ut som gick fram och frågade oss om detta var matsalen... Svårt att se med alla bord som stod och glodde på oss... Nu var jag jävligt nyfiken på att få se den hemske läraren Strömer och den fruktansvärt farlige skåningen Bo Hansson som det vart sånt jävla prat om...

Först blev jag chockad, men sen blev jag bara arg när två killar från Hornsö stod och pratatde och nämnde ordet: massaved... Jag gav den killen namnet: massaved och det fick han heta högstadiet ut, visst protesterade han och gav tex Pelle stryk för att ha sagt det... En annan stackare som kallades för skunken sprang omkring tillgjort, så jag gav honom namnet: Fallet, något som spred sig som en löpeld... (tanken var psykfall)

"Vår" egne Pjär rättade snart till detta genom att säga nått "smart" så jag fick skäms... Jag som sågs som den store ledaren för dom från Berga och den som hade makten och jämt fick sin vilja fram... (Pjär har en gång beskrivit för en annan att jag var en sån där som om jag sa: Spring allt vad du kan mot den där stenen och ramla, så gjorde man det...) Det tog mig länge att acceptera att vi skulle gå i 7:a med Rudabarnen, och när jag fick se vår klassföreståndarinna ville jag bara dö...

Precis så jävligt var det första dan i sjuan.

Mvh Ledar'n.