Tänk så tragiskt det är när man hör en träskosläpande gubbe gå och svära för sig själv på en grusgång, eller ännu värre när någon åker till en mataffär iklädd träskor… Det är faktiskt vanligare än man tror detta lata/snudd på idiotförklarade beteende. Hur många har inte tvingats höra berättelser som: Jag bara skickte träskon efter na!

Hur eller hur, vad jag försöker att säga är att jag inte blev överförtjust när min lillebror vid fyra års ålder hade köpt ett par gula träskor… Han hade dom jämt och kunde inte klara sig utan dom. Till slut så kunde jag inte tillåta sådant förtidspensionerat beteende med förebilder som halv-röv-visande-typer på gator som släpade sig fram i den boniga tillvaron, oftast med en rinnande snus och fiberpäls. (behöver jag nämna "lantmännen" keps?) Jag låste dörren och tog hans kära träskor och placerade dom på vår portstolpe medans han satt och tittade halvgråtande i köksfönstret. Gick lugnt och sansat och hämtade en dunk bensin och dränkte sakta in träskorna väldigt noga. Jag fällde kommentaren: Var är tändstickorna? (med en hånfull röst) När jag tände på så hördes gråt från hemmet och träskorna blev ännu gulare…

Mvh Han som lär upp folk.