Det var för gulligt i Lördags (13/2), jag var så glad och uppåt hela dagen och det händer ju inte så ofta... En sån där perfekt dag ni vet, solen lyste och det snacket. Framåt kvällen så fick jag för mig att "gå ut" och jag hade ju så kul förra helgen i O-hamn när jag snackade med Londonbor… Allt skulle bli så jävla kul och jag körde några råa Blackmore-riff innan jag ställde Stratan för att gå till Sunes förfest.

Jag blev tvungen, eftersom alla bestämt skulle till det mycket överskattade Blomstermåla att själv åka dit, aj du… (måste ju visa upp mig ibland nu när jag är så känd genom min hemsida). När vi kom fram så hörde Jag och den där Tjäder några ogenuina typer på scen som spelade gyllenetider och annat omtyckt av mindre musikfrälst folk… Vi konstaterade snabbt att killarna på scen inte grundligt hade lyssnat sig igenom 50, 60, och 70talet som vi gjort, herregud det fanns en tid när jag under två års tid satt i nersläckta rum och lyssnade intensivt på musik, tålde inte dagsljus för ögonen rann och det snacket, men det är en annan historia…

Jag skulle precis gå in i "Puben" och gick där och såg häftig ut, när jag hörde mitt namn i högtalarna… Det var dom mycket gulliga trubadurerna Andreas och Andreas igen (se Juldagen mm) som hälsade mig välkommen. Folket vände sig om och en del jublade… När jag sedan skulle köpa mig en öl så stod det "Kallt och Sjukt" (Stockholm) på den, muntert… Nu sade den lite gulligare Andreas Lengyel i högtalaren att: Johnny, klipp dig! Folk kisade på mig och jag hade ju för faan redan klippt mig!! Fy faan vad sur jag blev då, jag som klippt mig precis som Ritchie Blackmore hade sin frisyr 1974…

Mvh Den moderne.