Det här med is har aldrig varit min grej måste jag säga… Jag vet en gång när jag av någon jävligt dum anledning var ensammen ute på Kalvenässjön. Där i mörkret så brast isen och jag for under vattenytan (kallsup och det här snacket). Jag tog mej upp själv och gick hem med blött hår för att ligga dödssjuk i ett par dagar…Skridskor har ju heller aldrig gått så bra (ont i bakhuvud och armbågar).

En annan gång på samma sjöjävel så hade jag lånat min brorsas nya mountainbike i smyg och begav mig dit för att sladda. Det var nog lite väl sent på året för isen visade sig inte vara så överdrivet tjock… Jag hade fått upp en bra fart och styrde i god tro mot ett vassparti (som alla andra människor vet att man inte ska göra). Precis när framhjulet var över vassen så brast isen och cykeln försvann ner till styret och jag fortsatte i samma fart som cykeln just haft och slog mej som satan på armar och ben. Sen när jag skulle försöka att få upp cykeln så var jag ju blöt upp till midjan igen…

Mvh En som inte är så jävla mycket ute på isar längre.