Jag skrev detta mail på en håltimme när jag gick på Komvux. Då hade inte en aning om att det skulle bli hela tio delar, mycket p.g.a. av fanns intresse.

Här sitts det och har roligt värre framför "datan" (sades ofta om datorer, Putte och jag hatade uttrycket). Om det inte vore för att jag har ett så jävla bra minne från det forna Berga och Packes (på den tiden Putte) och mina äventyr så vore livet väldigt trist. Det bör nämnas att texten innehåller en hel del stötande och sjuka detaljer, men jag har bestämt mig för att hålla mig till sanningen. Så läsning på egen risk.

En gång för väldigt länge sedan så undrade Putte och jag vad det var som var så jävla roligt i Ingebo? (vi hade nämligen aldrig varit där) Fy faan vad kul det måste vara där tänkte vi, eftersom femte-klassarna valfärdades dit och kom hem och berättade om: Fy faan när vi var i Ingebo och det där snacket. Att Bernt i konsum brukade åka dit och bada istället för Gösebo som hade hopptorn och allt gjorde ju inte saken bättre, och Bernt i konsum hade ju en Luger (pistol).

Vi började genast att använda termer som "nöjesfältet" (fast vi innerst inne förstod att det inte kunde va så kul där) och liknande och tänkte det som ett litet Skara sommarland, för där hade vi nämligen nyss varit och tömt ur luften ur en hoppborg, pissat i poolen och misshandlat en störande unge för att nämna lite. Så en dag efter mycket tjat på stackars föräldrar så bar det iväg mot det förtrollade landet nånstans bortom regnbågen, fast det är klart vi blev lite besvikna när vi var tvungna att passera Bockara. Jag glömmer aldrig fasan när min far sa: Nu ni grabbar nu är vi snart framme, han visste nämligen att vi skulle bli besvikna, och allt vi såg var ruinen av ett hus längs en dålig väg. Kort sagt vi började ana oråd.

Min far skulle några år senare följa med till "nöjesfältet" och smörja in hela sin kropp med lök mot mygg och sedan äta upp samma lök.  Jaha, här ligger Ingebosjön sa min far till sist och vi såg en liten löjlig sjö utan en människa i synhåll! Medans vi sprang chockade mot sjöjäveln med hopp om att hitta nått häftigt på andra sidan sjön som inte syndes så kändes allt overkligt, det här Ingebo? Vad fan gör vi här? Men nu kom hattankarna och hämnden.

Putte som växt upp på en gård visste vad som behövdes för att se till att träd och plantor inte skulle fortsätta växa och jag hade läst att en droppe hydraulolja förgiftade 1000kubikmeter jord förgått. Som tur var så han vi inte förstöra så mycket utav Ingebosjön med omnejd, ty skiten finns kvar än i dag.

Vi var betydelsefulla personer Putte och jag under vår uppväxt. Den som jävlades med oss eller störde oss fick ett helvete, som t.ex. den gång då ett filadelfiatält besökte Berga. Vi stod och pratade uppe på bergabron med våra cyklar, när plötsligt en klarinettjävel störde vårt samtal. Jag höll vakt medans Putte drog ur den förlängningssladd som försörjde tältet med el. Tältet som låg där den gamla julgranen i berga brukade stå blev helt plötsligt knäpptyst och det måste blitt jävligt mörkt där inne.

Jag som var närmast tältet skulle signalera till Putte om attentatet lyckades, fast jag var inte så hemma på kristen musik så jag trodde helt enkelt att låtjäveln var slut när det plötsligt blev tyst. Jag hade fel, för utspringandes kom en förbannad och präktig typ som man kan tänka sig ha gått i söndagsskolan flitigt under uppväxten och som ser till att sina egna barn tvingas på pinsamma stå-längst-fram-i-kyrkan-pråpert-klädd-tillställning-med-en-löjlig-flöjt-och-skäms-framträdande. Putte och jag som var vana att bli jagade av gediget folk tog våra cyklar och försvann illa kvickt, medan den präktige typen tog en minst lika präktig BMW 2002 och följde efter. Vi valde proffsigt som så många gånger innan, att ta vägen ner där Joppe nyss bodde och segrade.

Nu var vi riktigt förbannade och planerade nattens hämnd, att först bli störda under ett viktigt samtal om kanske hur man fuskar på Spy Hunter och sedan bli jagade av en kristen typ gick bara inte att tolerera. Vi var tvungna att se till att tältet aldrig mer kom hit! Så på natten smög vi in i tältet och knäckte klarinetten på mitten, och sen så hade Putte själv tvingats att spela klarinett, så han visste vad som skulle göras, nämligen att knäcka alla dom olika trämunstyckena för dom var väldigt dyra. Sist men inte minst så satte vi oss och sket i klarinettlådan så det luktade som satan.

PS vi såg aldrig tältet igen.

Mvh En som har haft en något udda uppväxt.