Del 6 i En serie i brott. Jag var väldigt uttråkad när detta skrevs och kände för mycket tryck på mig från väntade faans. Det var snudd på att det aldrig skulle bli tio delar, hemske.

En gång för väldigt länge sedan så erbjöds det en gratis resa till Kisa med ett sånt där gammalt ånglok. Eftersom mina föräldrar hade bekanta som var där i en stuga från 1700-talet, som dom fått låna av sina föräldrar och lovade att vara rädda om den, så bestämdes att vi skulle få följa med dit och "hälsa på".

Putte och jag fick själva ta tåget upp och möta mina föräldrar i bil, detta såg vi som ett perfekt tillfälle att hitta på något jävligt som vi brukade säga. Kvällen innan planerade vi att fixa så att ångloket skulle spåra ur. Vi hade lärt oss att skifta spår på manuellt vis till ett spår som tog slut rätt ut i "gruskullen", detta rann ut i sanden eftersom vi själva skulle kunna ha nytta av tåget. Det var ganska mycket som rann ut i sanden för oss vid det tillfället som t.ex. nerkapningen av klockstapeln, jag minns att vi försågade två stolpar.

Hur eller hur så packade vi våra väskor med knivar och otäcksheter som nitroglycerintändhattar och liknande. VI SKULLE JU TILL KISA!! Sen var vi inte glada för vi fick "gå upp tidigt" för att hinna med tåget. Det var mitt i sommaren och tåget stannade för bad och fika en gång. Som tur var så hade Putte och jag med oss våra kräftpestkalsonger (under shortsen) och spred pesten vidare i den fina sjön, sen innan vi klev ombord så vred vi om nån lustig kran på en vagn och snodde en kärrings lunch. (såna här typiska detaljer som vi alltids gjorde) Själva resan var väl ganska lugn trots att vi fanns ombord, men det skulle vi ta igen uppe i kisa.

När vi kom fram så tog det inte lång stund innan vi hittade LP-DATA där man kunde få spela det nya spelet Winter games, gratis. Vid den gemytliga 1700-talsstugan var det inte så jävla skoj, så vi gick upp på ett jävligt högt berg för att kasta sten på tåget utan resultat, sköt sönder 1700-tals grejer med ett lånat luftgevär och hade oss. Sen blev det ju som tur var kväll och vi gick in den drygt kilometerlånga vägen till city. På vägen dit hittade vi en skyttebana där vi gjorde inbrott och snodde väldigt mycke onödiga grejer.

Då fick vi syn på en sån där fet Merca och gick fram och pissade på vänster framdäck, så som dom jämt gör i amerikanska filmer, det kändes tufft. Vi slog nog mest sönder lite dyra grejer den kvällen innan vi snodde varsin cykel och cyklade hem. Nästa dag var mer händelserik, då köpte vi såna där coola kladdhänder och fick en stackare på ett fik att tappa matlusten. Vi sköt även en pilkastningspil så jävla hårt in i en antik gulligt upphängd skyffel, så många vuxna misslyckades med att få ut den=fucked for life... (skyffeln) Kan nämnas att dom aldrig fick låna stugan igen och att Både Packe och jag jämt tänker på skyffeln varje gång vi åker igenom Kisa…

Ähh va faan, det var inte så jävla roligt i Kisa märker jag nu, skillnad var det när vi var i Idre. I Idre fjäll där var det däremot skitskoj med den dryga skåningen Bo-Göran som vi kallade för pisträven. Anledningen till det var att han låg och läste en bok i en backe hela dagarna. Vi skrev våra namn överallt i den stackars stuga som vi hyrde (till o med i lampskärmarna), sen började vi att skriva Bo-Göran överallt och fick börja sudda...

Nån jävel som skötte liftarna hade tydligen varit taskig mot oss eftersom vi en natt lossade en bult som höll en stor jävla korglift... (en typiskt hämnd för oss) Jag var hatisk mot Stockholmare den resan, eftersom jag resan innan fått en sena i tummen avsliten när en stockholmarjävel helt enkelt körde över min tumme.

Ähh vad faan, det kan inte ha vart så jävla kul där heller märker jag nu. Bäst att sluta skriva om bravader nu när man fortfarande är på topp...

Mvh En som ska skriva om något annat nu…