Jag var illa tvungen att städa mitt rum igår pga att jag hade slarvat bort en viktig räkning. Förra året när jag städade mitt rum så slog det mig att jag inte hade städat det sedan jag gick i femman.  Det låg underst i högen av serietidningar och kläder mitt på golvet, alla dom där gulliga böckerna som man fick ta hem efter avslutningen i femman, och så var det ju en hel del damm också.

När jag städade rummet igår så upptäckte jag att jag inte städat så jävla noga förra gången heller, för där låg den! Den felande länken mellan födseln och Listan, nämligen Puttes och min gamla Hämndbok!! När jag lyfte upp den och torkade bort det värsta dammet så kunde jag läsa: Hämdboken. (skrivet med bläck och stavat efter dåvarande kunskaper)

På en gång så visste jag att den skulle innehålla stoff till att skriva en ny del 7 av En serie i brott. Den riktiga del 7 var alldeles för grym och hemsk för att kunna ha på en söt hemsida, trots detta så var det nog den del som bäst visade hur vi levde. Den äkta sjuan beskriver en resa till Emmahaus som vi hatade och helst ville jämna med backen, lite av innehållet från den rätta tänkte jag ändå ha med i denna del som ett smakprov. Så nu gott folk så slipper ni att sitta och störa er på att sjuan saknas på min sida, mycke nöje.

Visste ni att? Putte och jag var först här i området med att använda ordet "blatte" istället för neger? Det gick till som så att Puttes morbror, som visste hur vi fungerade ringde hem från Stockholm och berättade om det nya slangordet. Vi var alltså först, Glöm aldrig det.

Det var liksom standard på att när "min" familj skulle åka nånstans så följde alltid Putte med och när "Puttes" familj åkte nånstans så följde alltid jag med osv. Den här dagen beslutade vi oss för att följa med Puttes familj till det omtalta Emmahaus. Resan hade alla förutsättningar att bli lugn men.

När vi kom ungefär till Hanåsa-infarten så snodde Putte sin lillasysters glass och började äta den på ett väldigt retfullt sätt, medans hon grät/ylade: Vill ha min gass, vill ha min gass! oavbrutet. (hon var bara några år gammal bör nämnas) En timma senare och med en glass som varit slut sedan länge färdades vi fortfarande med det väldigt störande "Vill ha min gass lätet" ekande i våra sjuka skallar.

Ni som läst mina tidigare mail bör ungefär nu undra vad två så hårda killar skulle göra i "metropolen" även kallat bohemernas paradis, Emmahaus? Svaret på den frågan blir olämplig mat kvällen innan. (allt var som vanligt planerat)

Till slut så kom vi faktiskt mot alla odds fram och fick tyst på ungen som gett oss varsin besvärlig huvudvärk. Direkt när vi klev ur bilen så sprang vi iväg som två yra höns mot ett par gamla bodar för att hitta på nått jävelskap, det var nu det hände. När vi gick där uttråkade (vad annars i Emmahaus) så fick vi se en adopterad och bortskämd liten svart kille som såg minst sagt retfull ut. Han gick där med sina rika föräldrar och åt på en stor sockervadd och smäckte överlägset. (Censuration härifrån…) Nu efteråt så undrar jag om vi hade Hämdboken med oss den dagen?

Hämndboken ja, den väcker minnen den. Ett tiotal hämnder som måste utföras beskrivs i denna lilla grymma bok som vi ofta bar med oss. En hämnd är mot en kille som heter Henrik och som har avsiktligt brutit av en legobit för Putte, som faan.

Jag vet att vår gyllene regel var att alltid hämnas tiofalldigt på varje grej, vilket innebär att den gode Henrik kunde vänta sig tio avsiktligt avbrutna legobitar och ett rejält rapp. Henriks bror Johan har kört på Johnny med skridsko, så det gjorde ont som faan.

Varje mening i "Hämdboken" slutar som ni säkert har förstått med, som faan. Hämnder av olika slag finns nerskrivna, vad sägs om den här? Glasögonjävel och Emeliejävel har förstört två av Johnnys modelflygplan på barndopet, som faan. Puttes mormor höll på att hamna i boken en gång när vi hade smugit oss ner i hennes källare med varsin sked för att tjuväta glas direkt ur paketet. Det låg nämligen fryst vassle i paketet och vi hann äta ett tag innan den fasansfulla smaken tog oss.

"Hämdboken" innehåller mer än så, den har även en "tricksida". Tricksidan beskriver både bildligt och skriftligt hur man t.ex. fäller ner järnvägsbommarna med hjälp av en grov ståltråd och ett recept som visar hur man kan göra hemmagjort krut med hjälp av svavel, kol mm. Vi fällde bommarna några gånger för vi visste att den otålige Gösta sagt att: Jag ska såge ner jävla om behövs! Det var vanligt att bommarna kunde vara nere i någon timma ibland på den tiden. Det finns en sak i Hämdboken som jag inte riktigt kan tyda, det står nämligen: Patrik har en hundralapp, ska förklara sedan. Man kan ju inte komma ihåg allt, men jag vet att han hade snott den nånstans.

Om man vänder sida igen så får man sig ett kärt minne, nämligen grundreglerna för vårt kodspråk. Vi höll på att utveckla ett slags kodat språk, men det var bara i skriftformatstadiet då och byggde på att ingen annan skulle förstå. Däremot så finns det några andra kodade ord nerskrivna som vi faktiskt använde oss av för att lura bort jobbigt folk. Det kunde gå till som så att vi plötsligt sa: Vi möts vid "fred" och försvann åt varsitt håll medan någon jobbig "kompis" försökte hänga på.

En stund senare stod vi där ensamma vid Fridhemsgatan. Telefonkiosken vid järnvägsstationen kallades för "fimpen" pga att vi brukade tjuvringa och tjuvröka där. Vi lade ner mycket tid på att inte bli sedda och att inte bli förstådda för vi drömde om att bli yrkesbrottslingar; lönnmördare som stora.

Vår dröm var att få ett samtal sent en kväll som sa: I morgon landar ett plan på Arlanda med tre Iranier som är här för att mörda Palme, se till att dom aldrig når Stockholm.

Mvh Han som hittade Hämdboken (borde stått i Expressen)