OBS! näst sista delen av En serie i brott.

En gång när vi var i Skara för att gå på det otroligt överreklamerade sommarlandet där, (se roligt värre) så blev jag tvingad av mina föräldrar att gå och prova ut och köpa ett par byxor. Putte och jag gick in i en affär och blev mötta på ett sätt som bara kunde hända oss. När jag hittat ett lämpligt par så frågade jag var provhytten var, dom svarade nonchalerat och oangeläget att den stod där (jag misstänker att dom tänkte: Den står där din dumme jävel!). Senare när Putte som ombud skulle byta till ett annat par åt den halvnakne saten i hytten, så var det som om dom sa: Vi har ett annat par, men dom vill vi inte sälja.

När jag hittat rätt så gick vi ur affären och hämtade min brorsas barnvagn som vi brukade använda vid butikstölder (se diverse händelser). Vi gick tillbaks och lade byxorna i vagnen och gick rutinerat och coolt ut i det fria. Problemet kom när min morsa ville se kvittot och vi var på så dåligt humör så vi sa rakt ut att vi snott dom. Men så kan ni väl inte göra! Joo, för dom var inte angelägna om att få nått sålt. Sen den gången så användes uttrycket flitigt som satan och vid stölder sades: Dom var inte så jävla angelägna om att ta betalt, eller dom var inte angelägna om att ha att kvar och liknade uttryck.

Vi var som sagt kända för våra grymheter och hämnder mot folk. Ibland hände det till och med att kompisar frågade om hjälp vid felbehandlingar, och vi gick verkligen in för att hjälpa dom till max för att vårt fina rykte skulle kvarstå. En gång så vände sig Lars Rosengren till dom två proffsen som vi kallade oss. Hans syrra hade varit taskig mot honom en längre tid och vi tyckte det var för jävligt. Vi frågade ut honom länge om familjens vanor och gjorde till och med ett besök i huset för att hitta en bra hämnd.

Till slut så fick vi reda på att dom hade fått varsin kopp eller snarare mugg när dom föddes och att dom jämt drack och hade sig ur denna. Speciellt Lasses syra var väldigt fäst vid sin mugg. Jag minns att Putte kom med den idealiska idén att Lars skulle sätta sig och skita i hennes mugg och sedan ställa in den i köksskåpet igen. Jag hade nämligen använt mig utav det knepet vid tidig ålder när min morsa skulle skänka ett par kalasstrumpor till Emmahus.

Jag satte mej och sket en skitkorv i varje ben, jag var väl inte så jävla angelägen om att ge bort dom. Hur eller hur, han gjorde precis som vi sa och det måste luktat utav helvete i det skåpet när det låg en stor brun skitkorv och väntade på den elaka syrrans törstande mun. Tyvärr så resulterade det här i att Lars fick mer skäll från fler i huset, Aj du, men hon var inte dum mot honom på länge, vi hade lyckats!

Ett litet skratt anfall. Nere vid revsuddens hamn brukade vi hålla till ibland på somrarna för mina föräldrar hade en stuga där och det var så gulligt så. En blyg stackare som skulle anlända med sin fina båt fick bekänna färg som det heter. Han körde rätt in i kajen så det small som satan och folk glodde tjurigt på honom. Putte och jag fick ett sånt jävla rått skrattanfall åt stackarn i båten så vi låg på backen och vred oss. Efter ett tag så började flera att skratta åt klanten som fick ge sig av. Vi ropade: Hej då din jävla klant!

Mvh En angelägen skribent.