Det ni nu kommer att få läsa var inte så jävla kul när det hände, det kan jag lova.

När man är liten så har man ju en viss tendens att tro att man är i större fara än man egentligen är, fast i detta fall så var det ganska illa i alla fall. Allt det här gjorde vi bara för att vi tyckte att Svenska barn hade det för bra! (lite väl gulligt och omtänksamt, men det görs aldrig om!) (skulle vilja se någon modern dataunge göra detsamma…)

Det var jag och min granne Tomas som är son till Gösta, som hade på sig sina sommarkalsonger när detta utspelade sig (se Ljungelden). Sommarens varmaste dagar väntade runt hörnet när vi packade våra väskor och vässade våra survivelknivar. Vi hade planerat att bo i en liten jaktstuga som vi äger nära en sjö som heter kyllen i några dagar och vi skulle leva "off the land" som dom sa i Vietnamn…

Min far brukade skämta med Tomas som fick alla sina julklappar från lek och hobby i Oskarshamn att alla mina kom från Älg och Räv i kyllen… Det enda vi hade med oss var kastspö, stormkök och en jävla massa vienergum från Danmark, ett par jumna läsk och så dom där äggen som Tomas morsa tvingade med oss, så vi inte skulle svälta ihjäl om vi inte fick nån fisk. Läsken hade vi medvetet valt till dom äckligaste sorterna som vi visste, nämligen Champis och passionsfrukt… Just det, min morsa ville bestämt skicka med en liten söt nessesär, men vi tyckte att det var en unnecessary risk…

När vi cyklade iväg den morgonen så visste vi inte vad som väntade oss dom kommande dagarna. Det var ju inte direkt så nära till sjön ifråga, utan närmare 1,5 mil och vi fick in universums alla möjliga insekter i ögon och svalj. Samma insekter bestämde sig för att stanna runt våra huvuden under hela äventyret, svin! Direkt när vi kom fram efter en svettig färd så var vi tvungna att svepa varsin kall läsk (jag hade nämligen fått med mig ett par kylklampar i sista sekunden). Vi skulle haft med mer läsk konstaterade vi nu när det bara var en kvar och det var så satans varmt… Vi hittade snabbt ett roligare alternativ att ha äggen till än att äta dom, vi hade dom istället till prickskytte mot stugans skärmtak. Sen åt vi vienergum i värmen och dom hade smällt samman i påsen. Smart drag att äta godis med så lite läsk kvar… Vi delade den sista Champisen och drack ur till nederdelen på etiketten och sparade resten till en eventuell krissituation.

Redan efter några timmar så var vi uttråkade och skittörstiga och bestämde oss för att fiska upp lite kvällsmat. Då upptäckte jag att den där båten inte lagts i ännu och den var ju inte så jävla tät. Vi fick faktiskt upp ett par abborrar ändå, men vi förlorade all vår matlust när vi skulle göra iordning dom för tillagning och slängde ut dom i vattnet igen. Finns det något värre än att behöva äta ur en godispåse med händer som inte vill sluta lukta fiskslem? Utan mat och dryck så gick vi och lade oss tidigt för att "få det hela gjort" (det var så det uttrycket skapades)…

Det var inte så lätt att somna för jag hade lovat att det skulle finnas sovsäckar där, men dom var fulla av grannbar, ingen dröm alltså… Vi resonerade som så att om vi somnar snabbt så vaknar vi snart och det är en dag gjord! (vi ville ju bara få det gjort) Nästa dag började ju bra, jag lyckades att slå ut den sista läsken på heltäckningsmattan och vi var för stolta för att lägga oss och suga upp det.

Den dagen satt vi mest still för att svettas så lite som möjligt och lekte olika lekar (för att försöka glömma vår törst) i stil med: Han är rätt fet… och han har rött skägg… KB Moll!? Idiot, han är ju inte fet! Lundh!? Just det. Mot slutet av den dagen så var vi bara tvungna att dricka något. Jag visste att rinnande vatten var minst skitigt så vi gick en bit till en bäck som heter "skvalebäcken". Det såg inte allt för rent ut, men skvalade gjorde det allt… Vi fick återvända slokörade och ännu törstigare och jag tröstade med fakta som att en människa klarar tre veckor utan mat, men bara en utan vatten och det här snacket. Nu är det ju så att jag enbart drack vatten utan att äta i hela tio dagar once och gick visst ner nått kilo, men skit i det nu.

Den kvällen bestämde vi oss för att hela morgondagen skulle gå åt till att försöka komma hem! Ett tag tänkte vi cykla hem sent på kvällen för att slippa den värsta hettan, men vi ville inte komma hem redan efter två dagar och få moralkakor från alla: Jaha, så går det när man inte har med sig nått vatten…. (med bror-duktig röst) Jag tror inte att vi hade klarat oss till närmsta hus som låg 7km bort i det tillståndet heller. Eftersom jag alltid har varit en överlevare så var det jag som kom med lösningen på vårt öde… Jag tog min survivelkniv och stack sönder min ena kylklamp och drack som en jude utan att spy av det gröna, mycket äckliga, lustiga vattnet. Sen stack jag hål på den andra och gav till honom och sa: Drick och var glad! Morgonen efter så kände vi oss liksom dåliga i magen av min drink… Vid uppskattningsvis mitt på dagen så började vi att försöka gå/cykla hemåt i ett väldigt lugnt tempo och vi stannade i all skugga som vi bara fann och svor åt insekterna…

Jag trodde inte mina ögon när vi stod och tittade in i det första husets köksfönster och såg det bästa på hela jorden= en vattenkran… Det var självklart ingen hemma och världshistoriens första hus utan yttre vattenslangsgrejs! När vi äntligen fick tag i folk vid ett annat hus så glodde dom när vi turades om att dricka, det vill jag lova… Jag ringde efter min far som kom med två 1,5 liters coca color som vi svepte tvärt innan vi cyklade vidare hemåt. När vi äntligen kom hem så konstaterade vi att det var skönt att ha skiten gjort!

Mvh En som fortfarande tycker att det är skönt att ha den där skiten gjort!