Min bror var en jävel på bad när han var liten, om man nu kan vara nått så dumt? Det handlade inte som sagt om gemytligt familjebad, utan snarare om drunkningsdödens furste.

Backbreakin' Bo (det här med pensionären) fick rädda livet på sonen åtskilliga gånger, jaa han heter faktiskt Bo, men att han kallade sig för Bob under sin tid i Amerika hör inte hit, men han tyckte att Bo låt för jävla dumt.

En gång så var vi på bröllop i Grönskåra där den otäcka badebodaån flyter igenom och slutar så klart i ett hemskt stup p.g.a. en otäck fabrik. Min far tyckte inte att det var så fantastiskt på bröllopet utan gick ner för att "leka" lite lugnt med sina söner vid den gemytliga ån. Han stod där i sin kostym och var fader, kanske nått i stil med: Pappa fisk! Nää, men svan. Precis då, så far min linntott (blond och lustig) broder förbi i en rasande fart under vattenytan i det kalla vattnet (april) såklart rätt mot stupet. Min far som var van vid situationer som denna slängde sig efter i sin kostym och fick tag på honom i sista sekund, blöt och jävlig.

En annan gång så skulle vi bara fiska lite vid solhöjdssjön när jag frågar min far: Vad är det för gult därute under vattenytan? (livlöst) Det är din bror! plums (nerblött igen) En annan gång så var det riktigt otäckt. Vi var och fiskade nere vid kyllen en sen kväll och det var jävligt mörkt ute och vattnet var också stilla och mörkt (låter som en skräckfilm det här). Plötsligt så tröttnar min bror på lugnet och hoppar rätt ut i vattnet från båten och försvinner spårlöst i det mörka vattnet. Båten som far iväg av hoppet, far iväg ännu längre när min far hoppar i.

Där får jag sitta ensam och ha tråkigt medan min far letar febrilt på botten, det tog honom ett bra tag att hitta Martin, som han heter som kom upp med minst en blodigel på sig. Som sagt, kunde vart gemytligt.

PS behöver jag tilläga att det var mycket hysteriska skrik och gråt från min mor m.fl när sådana här saker jämt hände?

Mvh Han med Breitlingen (en dyr show-off klocka)