Nu när jag sitter här med mina brännskador (läs Jag var den bäste i Vietnamn) så kom jag att tänka på en grej som hände i min mycket händelserika barndom vid 7års ålder och som skulle passa bra som del III i min Kunde vart gemytligt serie.

Mulle hette nått tråkigt, naturvänligt och sött helvete som jag tvingades/gick på bara för att min mamma var en av ledarn (gulligt). Fånga grodyngel i en burk och det här snacket. Stå ut med att se sin mor utklädd till Mulle himself grön i ansiktet och allt mitt i skämmas för föräldrarna åldern. Äta stensöta och försöka att se ut som om man tyckte att det var gott ingick i vardagen, men som sagt jag var ju tvungen...

Efter en pinsam omgång så var ingen gladare än jag när det var dags för avslutningen. Jag har ju alltid tyckt om grillad korv mm. Backbreakin´ Bob spelade en avgörande roll i detta drama eftersom han jobbar på okg och har gjort det sedan 74. Det hände visst mycket 74, för om man frågar honom vad klockan är så blir svaret: Jag har inte haft nån klocka sen 74. Eller en annan gång så ringde en mycket munvig bokförsäljare och erbjöd en massa skit, svaret: Jag har inte läst en bok sen 74.

Jag var ju inte ens född då så jag fortsätter min berättelse istället. P.g.a. okgreat så har vi väldigt många luriga burkar och flaskor utan etikett. Som smälter en plastmugg om innehållet hälls i en sådan och det här snacket (vilket har hänt). Bob hade vart så jävla briljant så han hällt 98procentig sprit i en tändvätskeflaska och tyckte att det kändes bra.

Jag var liksom tvungen att stå och se tuff ut längst fram och närmast den i det stadiet veka elden. När min mor sa: Akta på er nu och började att spruta (i god tro) 98 procentigt på elden, så tänkte jag: Det blir nog bra med det (fruntimmer och eld). AJ aj aj, där rök ögonbryn och ögonfransar, lugg och annat gulligt följt av en jävla äcklig lukt. Det var ju inte så jävla roligt dagarna efter med all kladdig salvjävel i det brända ansiktet. (och fröknar som pratade med förstående röst)

Mvh En som fått lära sig det mesta den hårda vägen...